Tiddelibom

När vi kom hem efter tio härliga dagars gemensamt jullov var hela Nisser täckt av tunn blank is. Två dagar senare var sjön lika vit som fjällen och sedan dess har det fortsatt att snöa, i fem dagar nu. Det börjar likna förra årets vinterminnen och på radion imorse sa de att detta bara är början. Jag giller’t! =)

Något jag inte är så förtjust i är prioriteringarna på fabriken efter jul. Förra året jobbade vi tre skift hela januari och en bit in i februari för att hinna med alla ordrar. I år börjar chefen med att permittera halva produktionspersonalen, vilket i praktiken innebär jag jag nu har två heltidstjänster istället för en, Rigmor arbetar dubbelt så mycket som rekommenderat i produktionen och är i färd med att förstöra sin rygg helt. Ovanpå allt det planerar chefen in alla möjliga andra aktiviteter som vi förväntas utföra medan hon själv arbetar ungefär hälften så mycket som vi andra. Mindre än hälften egentligen, eftersom vi också måste arbeta på helgerna för att ta igen det vi missar av produktion under veckorna pga dessa andra aktiviteter. Mina listor som jag skriver till mig själv för att komma ihåg så mycket som hälften av allt jag har att göra blir bara längre och längre eftersom det är helt omöjligt att hinna med två heltidstjänster på samma gång, oavsett hur mycket obetald övertid och helgarbete jag lägger ner.

Nätterna blir också längre och längre eftersom jag inte får sova på grund av all stress över det jag aldrig får gjort och frustrationen över att inte kunna göra något åt det. Jag brukar vara bra på att acceptera läget ch stänga av alla störande tankar, men det här kan jag bara inte acceptera, eftersom det drabbar så många fler än mig. Magont och svimanfall gör inte oron mindre och snart är den onda cirkeln sluten… Men jag har en plan.