Undervattenstunnlar. Halv fyra på lördag morgon körde jag under Oslofjorden,en sträcka på 7 kilometer. Tre timmar senare körde jag genom Tingstadtunneln i Göteborg, med knappt någon trafik alls. Varför utnyttjar jag inte nätterna oftare till dessa långa resor över gränsen? Halv åtta på lördag morgon var vi äntligen tillsammans alla tre igen och njöt en rejäl frukost hemma hos Helena och Fredrik i Borås. Ett par timmar senare antog vi utmaningen att försöka hitta först till Bredared och sen i Bredared. Vi hittade fram efter många om och men och möttes av något stort och lurvigt med lång och krokig svans, gissningsvis med något slags hund boende under all tovig päls. Snart blev vi tilldelade en varsin trevlig islandshäst och så samlades vi i ridhuset, som bestod av en stor sandbana med tak över, för att få instruktioner. “Dra åt sadeljordarna, rätta till stiglädrena och sitt upp! Alla klara? Bra, då går vi!” Så red vi iväg, ett gäng på åtta ryttare i blandade åldrar och kondition. Över leråkrar och stengärden, på små skogsstigar längs en porlande bäck, över en golfbana, på grusvägar och asfalterade cykelvägar, förbi skolan och kyrkan och in i skogen på andra sidan, uppför branta backar och genom smala passager. Skritt, tölt och galopp. Vi var ute i ungefär en timme och slapp undan regnet, men inte skavsår på sittbenen. Efter en skön dusch och lunch begav vi oss ut på nästa äventyr, en välbehövd ansiktsmassage. En rejäl dos galen humor på det och så gick vi ut och åt tvårätters på en mysig medelhavsresturang. En krogrunda till efterrätt, eller en halv för min del eftersom jag inte är helt omänsklig och sen sov jag gott i den nya soffan.
Dagen därpå var det dags för hemfärd och jag ville inte alls åka hem än. Men vi har en bra affärside att förenas i iaf. Den behöver kanske vidareutvecklas en smula, men den går ut på att vi ska tjäna massa pengar och resa mycket och utifrån det så kan det ju knappast gå dåligt i alla fall! =) Längtar redan till nästa gång vi ses…
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar