Min bil står på verkstad så Eric och jag samsas om hans bil och turas om att åka med våra grannar till jobbet. Igår jobbade Eric ända till sju på kvällen och jag passade på att stapla all ved jag släpat hem. Under tiden stod kjelen med fårikål och puttrade på spisen medan värmen från kaminerna sakta spred sig i huset, mysiga höst :) Eftersom det tar sex timmar att laga fårikål satte jag fram rykande het pasta carbonara till middag åt oss och Eric kom hem just som jag la upp den på tallrikarna. Vi gillrade musfällor på alla tänkbara platser där de inte riskerade att bli hundfällor istället och två av dem small igen under natten. Den första hade fångat en stackare som inte ens varit hungrig, utan fastnat åt fel håll och riskerade en långsam plågsam död. Jag klarade varken av att se den lida eller göra något åt saken. Grisar och kor kan jag ta livet av minsann, men inte en liten mus! Tur då att Eric finns, bättre kjæreste får man leta länge efter. Den andra hittade vi imorse och den såg ut att ha gåtten snabb död till mötes. Fällan uppe i trappan hade någon lykats lura, för osten var borta utan att den slagit igen.
Vi unnade oss ett varmt bad efter maten igår, med levande ljus och fönstret på glänt mot den svala kvällsbrisen. Tveksamheten är som bortblåst och jag blir mer och mer övertygad om att det är rätt, en varm och trygg känsla. Men övertygelsen medför stor osäkerhet i andra frågor...
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar