Klockan halv sex imorse var jag utvilad men knappst särskilt pigg. Tur att Eric var vaken också, annars hade jag nog somnat om igen. Just i det ögonblicket kan jag för det mesta tänka mig att stanna precis där, i armarna på den som tar fram det bästa hos mig och som kommit att betyda mer för mig än jag länge trodde var möjligt; istället för att möta dagen med alla dess oanade äventyr och utmaningar. Men precis som alltid är det mitt förnuft och ansvarskänsla som tillslist segrar och tvingar upp mig från sängvärmen och den underbara lilla varelse som nu lämnat oss igen för att vara barnvakt åt sin söta brorsson i Tønsberg. Jukka och jag hade kommit överrens om att det vore bäst att låta båda skiften börja sju, så jag satte dem genast i arbete med att göra rent hela fabriken från golv till tak. Trots att säsongsarbetarna är fyra gånger så många som vi är de flesta tyvärr bara hälften så effektiva. Men å andra sidan behöver jag aldrig bekymra mig för att någon ska bli sysslolös och vi fick i alla fall gjort rent det viktigaste. De flesta gick hem redan vid elva medan de flitigaste (svenskar och polacker) stannade kvar och arbetade till halv ett. En helt normal erbetsdag om det vore fredag och tyvärr känns det precis som fredag. Jag hade gett nästan vad som helst för att bara byta bilsäte och hänga med Eric till byn när vi kom hem. Men det är ju bara en dag kvar, om än en lång fredag. Planeringsmöte på gång imorgon också, hoppas på något konkret att jobba med så vi kan närma oss en första revisjon.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar