Regnväder

Det började någon gång under eftermiddagen igår då jag nästan kunde känna hur all orken rann ur mig. Kvällen blev inte bättre, jag kände mig fruktansvärt ensam och kunde inte släppa känslan av att inte räcka till, istället spred den sig och infekterade allt som betyder något. Natten blev ännu värre och jag fick inte sova på grund av en stor klump i magen. Förhoppningarna om att det skulle gå över tills idag försvann snabbt när jag tvingade mig upp ur sängen efter knappt någon sömn alls. Den där känslan som nu infekterat allt i livet som betyder något övergick i en stark känsla av misslyckande och hopplöshet. Det kändes som om jag höll på att förlora allt jag bryr mig om och alla jag tycker om eftersom jag inte orkar samla tillräckligt med krafter för att kunna göra allt så bra som jag brukar. Förmiddagen var riktigt tung och jag visste inte om jag skulle klara av dagen. Men så bet jag ihop, för vad hade jag för val, kämpade för att försöka hitta koncentrationen. Jag har inte varit särskilt effektiv idag, eftersom jag glömmer allt jag borde göra innan tanke hinner bli handling och alla vettiga tankar glider undan innan jag hinner fånga dem. Men under eftermiddagen lyckades jag bringa lite klarhet i kaoset och stressen släppte något, så eftermiddagen har flutit på ungefär som vanligt i alla fall. Vissa dagar smakar regnet salt.