torsdag 17. juni 2010

Dofter

Hav, pinjeträd, blommor och skog, sand, cement, olivträd och bensin. Att uppleva ön på en motorcykel är verkligen något alldeles extra. Vinden i håret, solen som värmer den bara huden, utsikten från den smala serpentinvägen som slingrar sig upp längs bergskanten så att man nästan möter sig själv i vissa kurvor. Jag älskar att ligga där – höger, vänster, höger... Att få glida fram genom ett doftande landskap med en kittlande känsla i maggropen på de få vägsträckor där man kan dra på lite. Idag har vi upptäckt ön från motorcykeln och jag kan knappt bärga mig tills jag har råd med en egen! Bakom mig satt lillebror vars viktigaste uppgift blev att hålla i min så kallade hjälm så att den inte skulle blåsa av och hänga sig runt halsen istället. Att spänna remmarna under hakan till kvävningsgränsen räckte tydligen inte.


Första anhalten blev den lilla stranden Limonari där det svalkande doppet resulterade i att vi var ännu varmare efteråt än när vi stannade. Vi lärde oss en del av det och körde sedan hela vägen till byn Glossa på norra udden utan fler stopp. Drygt fyra mil och en halvtimme senare var det riktigt skönt att få sträcka på benen. Vi käkade lunch på en mysig resturang längst ner vid hamnen, för min del blev det ytterligare en frisk sallad. Och lite varm brownie med glass ovanpå det, något jag knappast blir så mycket smalare av men va fan. Måste ju belöna de hekton jag tappat på något sätt ;)Efter lunchen körde vi söderut en bit och svängde av på en ännu smalare väg ned till kyrkan där delar av bröllopsscenen i Mama Mia utspelar sig. Trapporna upp till det lilla kapellet var långa och smala, uthuggna direkt i berget. Som tur var hade de satt upp rejäla räcken där det var som smalast, annars hade väl mamma aldrig följt med upp. Förutom det lilla kapellet fanns ett par olivträd och en inhägnad gård på baksidan, vi slog oss ner i skuggan under ett av olivträden. När vi suttit färdigt gick vi ner för alla trapporna igen, klädde av oss de få plagg vi hade på oss och aktade oss noga för sjöborrar när vi vadade ut i havet igen.


Richard och jag stannade ett par gånger längs vägen och fotograferade den oslagbara utsikten medan övriga familjen väntade på oss vid vägkorsningen. Vi stannade i närheten av standen Milios där vi tillbringat gårdagen och badade i vågorna. Idag svalkade det ganska skönt på stranden och några härdade ut i solen. Själv klättrade jag upp och hittade en skuggig klippa vid skogsbrynet där mitt enda sällskap bestod av små ödlor och stora insekter. Jag passade på att läsa ytterligare några avsnitt i storebrors bok innan vi blev hungriga igen. Richard gjorde mig sällskap bort till strandbaren vid bortre änden av Milios, på andra sidan klippan med undervattensgrottorna. Vi tänkte ta motorcykeln först men jag tyckte bättre om terrängen i skogen. Vi följde ett nät av små stigar genom vegetationen och lärde oss snabbt vilka växter vi skulle akta våra bara ben och fötter för.
När vi badat färdigt gav vi oss av hemåt igen, hittade en genväg över skogen till Skopelos stad och fick se byn ur ett nytt perspektiv, uppifrån bergen. Det var nästan lika vackert som att se stadens alla ljus spegla sig i havet om kvällen. Tanken nu är väl att vi ska lämna tillbaka motorcyklarna ikväll, men jag har lust att hyra dem ytterligare en dag och upptäcka andra sidan av ön, den östra. Bara tanken på att få gå ut och starta en motorcykel som jag får lov att köra så mycket jag vill, gör det mycket lättare att kliva upp ur sängen på morgonen!

1 kommentar:

  1. Høres ut som du har det utrolig koselig jenta mi! Er ikke lett det her og kommentere når det man leser føles ut som ett eventyr! skulle viskelig ønske jeg kunne vært der med deg kjære! men vi får spare den til en annen gang!

    Gleder meg virkelig til og få høre mer om dine oppdagelses ferder rundt i grekenland!

    SvarSlett