Frisk och ledsen

Inatt sov jag oavbrutet ända till sju på morgonen då jag övervägde att kliva upp, innan jag kom på att jag var sjuk och somnade om istället. Mamma väckte mig strax före elva och mådde precis som jag mycket bättre. Vi kokade te och promenerade hundra meter ner till stranden där vi hade en riktigt lyckad eftermiddag. Jag läste ut Hundraåringen somklev ut genom fönstret och försvann, en mycket underhållande bok! Och mamma började läsa i storebrors bok som jag rekommenderat henne och vi hade mycket att diskutera kring den boken. När den korpulente greken kom förbi och ville ha åtta euro för de två solsängar med parasoll som vi lagt beslag på frågade mamma om det möjligen ingick någon glassleverans i den summan? Greken log och pekade bort mot glassbaren varpå mamma förklarade att hon bara skojade med honom. Vi solade och badade, läste och pratade och badade lite till och sen kom den korpulente greken förbi igen – med en varsin glass till mamma och mig, helt gratis! Ibland är det bra att vara snygg, pratglad och utan män :P

Efter tre gick vi baklänges upp för backen till hotellet där resten av familjen anslöt från en regnig banana beach alldeles lagom tills vi skulle gå och handla. Vi slapp gå eftersom pappa och Anneli varit och hyrt två mopeder samma morgon, fortsatt bra flyt alltså :)

Telefonen ringde i samma ögonblick som jag lade ifrån mig väskan i mopedens förvaringsutrymme under sadeln och jag förstod direkt att något hade hänt. Vad kunde jag dock aldrig uppfatta, eftersom täckningen är fruktansvärt dålig hemma i dalen. Mamma hade redan startat sin moped och jag beslutade att försöka ringa tillbaka när vi kom hem istället.

Vi handlade ris och grönsaker, vinäger, olivolja (extra oskuld), fetaost öl, vin och chips samt ett strandtennis för sammanlagt 43 euro och 30 cent. Därefter fixade mamma en grekisk sallad åt oss, medan jag ringde Eric och fick ta del av allt tragiskt som hänt. Så glad igår och så ledsen idag, men vad kan jag göra? Vad kan någon göra? Hoppas, finnas, bara vara – en dag i taget.

Det sägs att den som kan glädjas åt lite har mycket att glädjas åt och i vår familj skrattar vi nästan jämt. Jag menar att vi har fruktansvärt låg humor och det blir knappast bättre framåt kvällen. På restaurangen ikväll frågade mamma om vi sover gott och alla svarade jakande, varpå pappa frågar om vi fiser mycket? Det var en rent hypotetisk fråga som inte alls var tänkt att tas på samma allvar med vilken den så ironiskt ställdes. Men Patrik nappade direkt och sa att Aah men vet’u, idag när jag var på toan så fes jag som fan! Och... Här bryter Anneli ihop i ett hysteriskt skrattanfall, medan Richard fortsätter:Jag trodde att det var någon som skrek först, så lät det... Anneli skrattar nu om möjligt ännu mer hysteriskt, alla vi andra skrattar åt Anneli och pappa försöker mellan sina skrattattacker förklara för Patrik – som inte förstår vad han och alla andra skrattar åt, att frågan var just hypotetisk... Något bord bortanför vårt sitter samtidigt ett förälskat par som försökte uppnå lite romantik denna svala och i övrigt lugna tisdagskväll och jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om dem. Vi har aldrig varit särskilt bra på att bidra till någon tillnärmelsevis romantisk stämning om man säger så. Fast jag tyckte nog att mannen såg lite road ut där han satt och kastade långa blickar åt vårt håll.

Nu är klockan halv tolv och jag borde förmodligen försöka få lite sömn innan det blir onsdag.
Eric: Du hakke snøring hvor stolt jeg er over deg, så flink som du er og alltid like god. Du er uten tvil den sterkeste person jeg kjenner, muligen med litt konkurrense fra Stefan. Jeg tenker på deg, det gjør vi alle sammen.

Stefan: Hoppas att du haft en underbar dag och att vi hörs snart igen! Jag saknar verkligen att prata med dig. Du ska heller inte tro att du slipper undan något födelsedagsfirande, för snart kommer jag hem till Norge och då ska vi fira så mycket vi orkar! Ska bara hämta en sak till dig i Sverige först...