
Om jag har en själ så bor den i magen har jag kommit fram till. Det är där alla känslor är som starkast. Saknaden till exempel. Den känslan påminner lite om hunger, ett tomt hål och en liksom sugande känsla... enda skillnaden är att saknad känns starkare och den försvinner inte när jag äter. Den känslan hade jag imorse på väg till jobbet, lite överraskande. Förut har den bara kommit över mig på kvällarna men det gör den nästan aldrig nu för tiden. Men imorgon får jag äntligen träffa honom igen! :) Det verkar blåsa upp till ett riktigt åskoväder här nu, härligt! Jag som sett fram emot en solig kväll på klipporna vid Norges tionde största sjö... Men finns det något friskare än luften efter ett riktigt oväder? Me like :)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar