Jag har hans tröja och en adress. Skriver gör jag alltid ur hjärtat och hittills handlar varje ord om saknaden, det är alltså bara skit som jag aldrig kommer vilja sända på längre avstånd än två meter. Imorse drömde jag otäckt och vaknade på helt fel sida, det har förföljt mig hela dagen. Jag har försökt allt, städat, lyssnat på bra musik, bakat muffins i ett kliniskt rent kök, gått en promenad i den svala fuktiga dalen, och börjat skriva till den enda person i världen som klarar att vända mitt taskigaste skithumör till sprudlande lycka på mindre än fem minuter. När jag hade slut på ideer till ett bättre humör gav jag upp att försöka bota orsakerna och lindrade symtomen istället. Bara att få höra hans röst en liten stund skulle få mig att må mycket bättre och det retar mig... Det retar mig för att jag alltid klarat allt så bra själv förut. Men storebrors förnuft räcker alltid lite längre än mitt (när det kommer till mig, sällan han själv), han har alltid lite mer energi, lite mer glädje, lite bättre humör, lite mer positiv inställning till mina bagatellpromblem och gör varje del av mitt liv lite lättare att överleva och leva. Låt tiden gå fort så han kommer hem snart!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar