Sverige

Klockan är halv fem på morgonen, det är varmt. Outhärdligt varmt, jag öppnar ett fönster. Storebror är också vaken och varm, som alltid. Vi ligger på rygg, tysta. Låter tankarna vandra fritt omkring i rummet, osammanhängande efter en nästan sömnlös natt. Det börjar ljusna ute när ännu ett tåg dundrar förbi utanför. Vi var framme i Kvarna strax efter elva igår och nu har vi gett upp hoppet om att somna om. Vi går en promenad.Vattnet rusar nedför forsen där vi hälsar hej och hejdå till pappa som ska jobba idag. Åkern är lerig och en del av den följer med mina stövlar ända upp i skogsbrynet. Vi pratar om natten, om dagen och livet framför oss. Solen letar sig ner mellan trädgrenarna och fågelsången är nästan öronbedövande. Där grusvägen tar slut fortsätter vi bara att gå, vi behöver inga vägar längre. Grabbarna har visat mig att jag är fri att gå var jag vill, hur jag vill. De har hjälpt mig att utveckla min självtillit, att bryta mönster, att riva väggar. Ingen mer inrutad tillvaro, inga måsten, bara min fria vilja. Stigen har växt igen. Jag bryr mig inte om var vi går, vart vi är på väg, att stövlarna tar in vatten där sjön svämmar över. Jag har min egen översvämning nu, fast det krävdes lite distans för att jag skulle inse det. Storebror ler trots allt, ler åt mig, med mig. Jag är glad, solen skiner och nu ska vi äta frukost igen.

Vi är på verkstaden och byter däck på våra bilar, syster och jag. Jon och Stefan är också med fast vi förväntar oss ingen hjälp. Jeans och t-tröja, tryckluft, olja, löddrande tvättsvampar, jag var ju tvungen att tvätta bilen också. Sen åkte vi till stan en sväng innan vi åkte hem. Kaffe, fiskespön, storebror på pappas hoj med min mc-hjälm och sitt eget ärliga, underbara leende. Bäverhyddor, trädklättring, grillad lax och fläskkarré, saknad. Inte en enda minut passerar utan en tanke på Eric. Jag önskar att han kunde vara här nu, tillsammans med oss.

Storebror och jag klättrar över bäverdammen vid forsmynningen

Jon provar sitt svindyra fiskespö utan någon större framgång