På långfredagen reste Eric till Tønsberg medan storebror och jag hjälptes åt att städa hela huset. Vi hade precis slagit oss ner i soffan med en varsin kaffekopp när småbröderna, lillasyster och hela familjen anlände efter en drygt sex timmar lång resa från Värmland. Solen sken igen och vi bestämde oss för att gå en promenad och titta på vattenfallen. Mamma och Anneli gick hem igen nästan genast medan pappa och jag följde efter bröderna en bit upp i forsen innan vi också gick hem och hjälpte till med maten. När maten avr klar och alla satt vid bords kom tre blöta grabbar äntligen hem också, efter ett par timmars klättring i vattenfallet. Kvällen blev lugn med ett par öl till maten bara innan var och en ägnade sig åt sitt. Böcker, broderier, data- och tvspel. Själv kände jag stor saknad, det var så uppenbart att något fattades, så lugnt och tyst trots alla människor... Jag försökte låta bli att tänka på Eric men storebror genomskådade ideligen mina misslyckanden.
Jag låg på rygg och betraktade silhuetterna utanför fönstret som sakta blev ljusare och antog mer bestämda former, blev till träd, fjälltoppar och moln... Klockan var sex och jag kunde inte somna om. Jag tvingade mig att ligga kvar i sängen till halv åtta, då sken solen från en nästan molnfri himmel och jag kunde duscha utan att behöva oroa mig för att varmvattnet skulle ta slut. Det luktade redan kaffe när jag var klar, mamma och pappa satt i soffan i vardagsrummet med en varsin rykande kopp och jag gjorde dem sällskap. En timme senare var alla vakna och vi bestämde oss för att ta bilarna upp till heia. Vi visste att det skulle finnas en stig upp dit genom skogen, men jag var lite osäker på hur vi skulle gå genom snön. På heia finns en skylt vid stigens mynning och jag tänkte att det kanske skulle vara lättare att hitta hem därifrån, så vi parkerade bilarna och klev ut i snön. Den bar ganska bra och vi följde samma fors som grabbarna klättrat i dagen innan. En timme senare var vi hemma igen och då hade vi stannat och fotograferat forsen några gånger, fikat och hittat en kall öl som vi tappat i stenröset i vintras. Vi lagade mat och sen tog Ronja och jag med mamma ut på fjället igen, åt andra hållet den här gången. Vi var väl ute i en timme sådär och kom hem igen samtidigt som Erics lilla röda sportbil rullade upp på gården. Kvällen blev väl ungefär som föregående, fast lite mer livfull :)
Solen sken hela söndagen också och jag och Anneli hängde med päronen till Vrådal och köpte grillkorv. När vi kom hem igen var allt så gott som färdigpackat och det var bara att välja en ryggsäck och börja klättra. Jag hade först tänkt följa stigen och gå i serpentiner upp mot toppen tillsammans med päronen och Anneli, men det visade sig vara onödigt. De klättrade på uppåt fjällsidan lika lätt som grabbarna och snart satt vi i t-tröjor och solade oss medan sjön bredde ut sig i dalen nedanför och vek undan bara för öarna. Richard var snabb att plocka fram Erics gitarr och satt uppflugen på en sten med ryggen mot oss och dalen rakt nedanför. Männen satte genast igång att bygga, spände upp en presenning som skydd mot den svaga vinden och la fram ved, hämtade granris och fjällvatten, tände bål och kokade vatten. Själv njöt jag av utsikten som jag sett så många gånger men som aldrig ser likadan ut. Vi bryggde kaffe och delade på ölen som var kvar, grillade korv och värmde lomper, Eric och Stefan drog iväg på ett eget litet äventyr bort till ett annat camp som visade sig ligga mycket närmare än vi först trodde. Syster och päronen lämnade campet mätta och nöjda medan vi andra bara hade börjat. Lekarna blev vildare och vi busade hela vägen hem. Vi hjälptes åt att dokumentera hemfärden och de andra kunde ta del av filmen hemma i soffan och tryggheten. Jag fick hjälp av mamma med middagen och hon till och med bakade bröd som var väldigt uppskattat även hos den mest kräsne :)
Annandag påsk stod vi alla fyra ute på trappan och vinkade av familjen, sedan blev allt väldigt tyst. Vi hamnade i soffan och visste inte riktigt vad vi skulle göra eller säga. Efter att tystnaden gått från lugn och skön till kompakt och tråkig (det tog ca tio sekunder) började vi diskutera något där vi alla tre hade lite för åtskillda meningar och blev irriterade istället för att komma fram till något vettigt. Jag lyckades avsluta den diskussionen ganska effektivt genom att reta upp storebror så han blev arg. Efter det hände det inte så mycket mer spännande. Vi fixade käk och såg på film, jag gick och la mig strax före midnatt - alldeles för tidigt enligt grabbarna.
Jag låg på rygg och betraktade silhuetterna utanför fönstret som sakta blev ljusare och antog mer bestämda former, blev till träd, fjälltoppar och moln... Klockan var sex och jag kunde inte somna om. Jag tvingade mig att ligga kvar i sängen till halv åtta, då sken solen från en nästan molnfri himmel och jag kunde duscha utan att behöva oroa mig för att varmvattnet skulle ta slut. Det luktade redan kaffe när jag var klar, mamma och pappa satt i soffan i vardagsrummet med en varsin rykande kopp och jag gjorde dem sällskap. En timme senare var alla vakna och vi bestämde oss för att ta bilarna upp till heia. Vi visste att det skulle finnas en stig upp dit genom skogen, men jag var lite osäker på hur vi skulle gå genom snön. På heia finns en skylt vid stigens mynning och jag tänkte att det kanske skulle vara lättare att hitta hem därifrån, så vi parkerade bilarna och klev ut i snön. Den bar ganska bra och vi följde samma fors som grabbarna klättrat i dagen innan. En timme senare var vi hemma igen och då hade vi stannat och fotograferat forsen några gånger, fikat och hittat en kall öl som vi tappat i stenröset i vintras. Vi lagade mat och sen tog Ronja och jag med mamma ut på fjället igen, åt andra hållet den här gången. Vi var väl ute i en timme sådär och kom hem igen samtidigt som Erics lilla röda sportbil rullade upp på gården. Kvällen blev väl ungefär som föregående, fast lite mer livfull :)
Solen sken hela söndagen också och jag och Anneli hängde med päronen till Vrådal och köpte grillkorv. När vi kom hem igen var allt så gott som färdigpackat och det var bara att välja en ryggsäck och börja klättra. Jag hade först tänkt följa stigen och gå i serpentiner upp mot toppen tillsammans med päronen och Anneli, men det visade sig vara onödigt. De klättrade på uppåt fjällsidan lika lätt som grabbarna och snart satt vi i t-tröjor och solade oss medan sjön bredde ut sig i dalen nedanför och vek undan bara för öarna. Richard var snabb att plocka fram Erics gitarr och satt uppflugen på en sten med ryggen mot oss och dalen rakt nedanför. Männen satte genast igång att bygga, spände upp en presenning som skydd mot den svaga vinden och la fram ved, hämtade granris och fjällvatten, tände bål och kokade vatten. Själv njöt jag av utsikten som jag sett så många gånger men som aldrig ser likadan ut. Vi bryggde kaffe och delade på ölen som var kvar, grillade korv och värmde lomper, Eric och Stefan drog iväg på ett eget litet äventyr bort till ett annat camp som visade sig ligga mycket närmare än vi först trodde. Syster och päronen lämnade campet mätta och nöjda medan vi andra bara hade börjat. Lekarna blev vildare och vi busade hela vägen hem. Vi hjälptes åt att dokumentera hemfärden och de andra kunde ta del av filmen hemma i soffan och tryggheten. Jag fick hjälp av mamma med middagen och hon till och med bakade bröd som var väldigt uppskattat även hos den mest kräsne :)
Annandag påsk stod vi alla fyra ute på trappan och vinkade av familjen, sedan blev allt väldigt tyst. Vi hamnade i soffan och visste inte riktigt vad vi skulle göra eller säga. Efter att tystnaden gått från lugn och skön till kompakt och tråkig (det tog ca tio sekunder) började vi diskutera något där vi alla tre hade lite för åtskillda meningar och blev irriterade istället för att komma fram till något vettigt. Jag lyckades avsluta den diskussionen ganska effektivt genom att reta upp storebror så han blev arg. Efter det hände det inte så mycket mer spännande. Vi fixade käk och såg på film, jag gick och la mig strax före midnatt - alldeles för tidigt enligt grabbarna.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar