Det var tyst när jag kom hem från jobbet, för tyst. Jag skulle just ringa storebror när mmset landade i min inkorg. Han hade hittat en ny oas och jag promenerade efter. När man ger sig ut och klättrar i vattenfall är det alltid bra med en storebror att hålla i handen och det finns ingen hand jag hellre håller än Stefans, ingen jag litar mer på. I hans händer förvandlas stock och sten till fina broar åt mig där fallen är för branta, för djupa eller där det är för strömt. Jag kommer sakna de starka händerna som aldrig är utom räckhåll, som alltid finns här, nära...
Nu är isen snart borta på sjön :)
Oändliga mängder smältvatten :)
Kom och kolla här då!
Ett nytt camp kanske? ;)
Skaplig utsikt då :)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar