Min lördag började klockan fem. Släpa sig ur sängen, hålla sig vaken fyrtiofem minuter i bilen, komma ihåg att tanka - igen, till och med plocka ut lite cash ur automaten ifall vi skulle bli hungriga någon gång under dagen. Jobba på en lördag för att med rent samvete kunna ta ledigt en fredag. Men jag var pigg och glad när jag kom hem vid tvåtiden, packade ner lite hamburgare, bröd, sallad, dressing, en ananas att grilla till efterrätt samt kaffe i en ryggsäck. Under tiden slängde Eric ihop en bröddeg. Eller kanske inte direkt "slängde ihop"... Jag började fundera på vad han höll på med när han blandade natron i vattnet, hur länge trodde han att brödet skulle räcka liksom? Men med lite tips från mig (t.e.x. om du byter ut natronen mot jäst itsället så blir det nog bra och som Eric avfärdade med en sur min innan han vände ryggen till och följde mina tips) och mycket tålamod och god vilja från Eric så kunde vi lägga locket på en riktigt fin deg i bunken och låta den jäsa på vägen upp till campet. Där samlade vi sten och lera och byggde en superfin stenugn på den före detta stekstenen. Vi stekte hamburgare och Eric bakade supergott stenugnsgräddat nanbröd och sen var vi mätta och nöjda och varma tills solen försvann bakom fjällen. Då eldade vi lite till, såg de första stjärnorna, råkade lägga pannlampan i botten av någon ryggsäck och letade oss ner genom en allt mörkare skog medan övertrötthet och rastlöshet attakerade var och en av oss. Okej, det blev kanske ett par öl runt lägerelden tidigare, men bara för att släcka törsten, så jag tycker inte att jag ljuger om jag påstår att vi var spik nyktra när vi tre kom vinglandes i bredd nedför fjället sjungandes på en eller annan snapsvisa. Vi var bara, vi. Oss. De bästa.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar