När jag kom hem från jobbet i fredags var grabbarna fullt sysselsatta med snöskottning på uteplatsen på baksidan huset. Jag hämtade en skyffel och hjälpte till att skotta en gång dit. man måste nämligen gå runt huset för att komma till uteplatsen eftersom det bara finns en dörr. När vi var klara skålade vi för våren och sen gick jag på upptäcktsfärd i løa medan grabbarna hade snöbollskrig. Sedan skålade vi för en skön helg och jag hittade några gamla stolar från tidigt 1900-tal som jag torkade av och bar in. De passade perfekt att skåla in våren på - igen.
Jag hade varit vaken sedan fem på morgonen och ätit frukost tillsammans med min fantastiska storebror innan jag åkte till jobbet. Jag lovade att stanna uppe lite längre än jag brukar på kvällen och hålla grabbarna sällskap eftersom det var fredag, så när klockan var nio var jag fortfarande vaken. Eftersom jag var den enda som var vaken och spriten var slut så hittade jag ingen anledning att stanna uppe längre, så jag gick och la mig tidigare än jag brukar istället.
Lördagen gick oändligt långsamt. Grabbarna var en smula bakfulla, men hjälpte ändå snällt till att dammsuga hela huset, städa toaletterna, hänga tvätt, diska och ta ut soporna. Eftersom det var så fint väder körde vi upp till Nesheia och promenerade runt lite bland hytterna tills vi blev hungriga. Efter maten fick jag med Eric och Ronja ut på ytterligare en promenad runt Neset. Vi gick lugnt och pratade och lyssnade på vattnet. Det porlar överallt nu och man hör hur det forsar under isen som fortfarande täcker vattenfallet ovanför gården.
På söndagen fick jag njuta av det strålande vädret ensam när alla andra for till byn. Jag passade på att röja i stua och dammtorkade alla möbler, skurade golven och fick till och med upp lite tavlor på väggarna. Jag städade ute i hallen och fick ut ett par kilo lera som vi dragit in de senaste dagarna. Efter att ha petat i mig lite matrester från igår bakade jag bullar, inte för att jag var sugen på det utan för att jag inte hade något bättre för mig. Inte undra på att jag blir trött på mig själv när jag är ensam hemma! När jag gick och la mig vid niotiden utan att någon försökte hindra mig kunde jag inte sova. Jag låg och tänkte på ekonomin. Och så skanade jag Eric. De hade bara varit borta i tio timmar, men det kändes snarare som tio dagar. Jag hade nästan lyckats somna när Eric ringde och när vi lagt på kändes allt mycket lättare och det dröjde inte länge förrän jag sov.
Idag vaknade jag vid sjutiden, flera timmar senare än jag hade tänkt. Solen sken ända till fylkesgränsen och i Åmli har det regnat hela dagen. Jukka frågade mig om jag tänkt flytta hit snart, eftersom han hade en ledig lägenhet åt mig i huset som han köpt. Hade han erbjudit mig den för tre månader sedan så hade jag förmodligen tackat ja men som det ser ut nu så vill jag aldrig någonsin flytta från Neset. Med den iställningen kommer jag förmodligen aldrig att bli miljonär men vem behöver miljoner när man bor mitt i paradiset? Jag känner mig redan rik som ett troll och lycklig.
Jag hade varit vaken sedan fem på morgonen och ätit frukost tillsammans med min fantastiska storebror innan jag åkte till jobbet. Jag lovade att stanna uppe lite längre än jag brukar på kvällen och hålla grabbarna sällskap eftersom det var fredag, så när klockan var nio var jag fortfarande vaken. Eftersom jag var den enda som var vaken och spriten var slut så hittade jag ingen anledning att stanna uppe längre, så jag gick och la mig tidigare än jag brukar istället.
Lördagen gick oändligt långsamt. Grabbarna var en smula bakfulla, men hjälpte ändå snällt till att dammsuga hela huset, städa toaletterna, hänga tvätt, diska och ta ut soporna. Eftersom det var så fint väder körde vi upp till Nesheia och promenerade runt lite bland hytterna tills vi blev hungriga. Efter maten fick jag med Eric och Ronja ut på ytterligare en promenad runt Neset. Vi gick lugnt och pratade och lyssnade på vattnet. Det porlar överallt nu och man hör hur det forsar under isen som fortfarande täcker vattenfallet ovanför gården.
På söndagen fick jag njuta av det strålande vädret ensam när alla andra for till byn. Jag passade på att röja i stua och dammtorkade alla möbler, skurade golven och fick till och med upp lite tavlor på väggarna. Jag städade ute i hallen och fick ut ett par kilo lera som vi dragit in de senaste dagarna. Efter att ha petat i mig lite matrester från igår bakade jag bullar, inte för att jag var sugen på det utan för att jag inte hade något bättre för mig. Inte undra på att jag blir trött på mig själv när jag är ensam hemma! När jag gick och la mig vid niotiden utan att någon försökte hindra mig kunde jag inte sova. Jag låg och tänkte på ekonomin. Och så skanade jag Eric. De hade bara varit borta i tio timmar, men det kändes snarare som tio dagar. Jag hade nästan lyckats somna när Eric ringde och när vi lagt på kändes allt mycket lättare och det dröjde inte länge förrän jag sov.
Idag vaknade jag vid sjutiden, flera timmar senare än jag hade tänkt. Solen sken ända till fylkesgränsen och i Åmli har det regnat hela dagen. Jukka frågade mig om jag tänkt flytta hit snart, eftersom han hade en ledig lägenhet åt mig i huset som han köpt. Hade han erbjudit mig den för tre månader sedan så hade jag förmodligen tackat ja men som det ser ut nu så vill jag aldrig någonsin flytta från Neset. Med den iställningen kommer jag förmodligen aldrig att bli miljonär men vem behöver miljoner när man bor mitt i paradiset? Jag känner mig redan rik som ett troll och lycklig.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar