Medan jag gjorde klart det sista på jobbet igår trodde jag att jag hade gått miste om ytterligare en fantastisk solnedgång i fjällen och det grämde mig lite, men man kan väl inte få allt man vill kanske... i alla fall inte samtidigt :) För när jag kom hem så visade det sig att grabbarna filmat sina äventyr med telefonerna så att jag också fick ta del av dem, tryggt hopkurad hemma i soffan :) :) :)
Det var nog tur att jag inte var med ute på fjället insåg jag ganska snart när vi såg filmklippen. På bergväggen där jag klamrade mig fast för glatta livet med både fingrar och tår i lördags, kastade sig grabbarna nu handlöst utför istället. Något filmklipp föreställde en pingvin i röda täckbyxor som kom svischande på magen förbi kameran... eller det var väl Steve, men han såg ut som en pingvin - och fort gick det. Nästa filmklipp föreställde också Steve, men nu befann han sig högt uppe i luften, mellan två träd - och i bakgrunden hör man Erics stämma övergå från uppmuntrande till mer nervös (ååh det her er så dumt det...) och till sist: Stefan kom ner derfra! Nå!
En del filmklipp var väldigt korta. Ett brant stup (eller nedförsbacke om man frågar grabbarna) och sen en massa snö som virvlar runt och tumult i bakgrunden och sen blev allt svart (eller jag vet inte...) Och några klipp var ganska långa, en trevlig promenad på fjället medan Steve berättar vart vi är på väg tills rösten plötsligt spricker och kameran visar snö som rasar nedför branten, innan Eric diskret tar över kameran och filmar solnedgången som är brandgul, chockrosa, röd och ännu mer rosa eller helt enkelt awsome! som Eric sammanfattade det. Eric är awsome. Han pratar mycket och ibland tappar han bort sig mitt i en mening:
Det var nog tur att jag inte var med ute på fjället insåg jag ganska snart när vi såg filmklippen. På bergväggen där jag klamrade mig fast för glatta livet med både fingrar och tår i lördags, kastade sig grabbarna nu handlöst utför istället. Något filmklipp föreställde en pingvin i röda täckbyxor som kom svischande på magen förbi kameran... eller det var väl Steve, men han såg ut som en pingvin - och fort gick det. Nästa filmklipp föreställde också Steve, men nu befann han sig högt uppe i luften, mellan två träd - och i bakgrunden hör man Erics stämma övergå från uppmuntrande till mer nervös (ååh det her er så dumt det...) och till sist: Stefan kom ner derfra! Nå!
En del filmklipp var väldigt korta. Ett brant stup (eller nedförsbacke om man frågar grabbarna) och sen en massa snö som virvlar runt och tumult i bakgrunden och sen blev allt svart (eller jag vet inte...) Och några klipp var ganska långa, en trevlig promenad på fjället medan Steve berättar vart vi är på väg tills rösten plötsligt spricker och kameran visar snö som rasar nedför branten, innan Eric diskret tar över kameran och filmar solnedgången som är brandgul, chockrosa, röd och ännu mer rosa eller helt enkelt awsome! som Eric sammanfattade det. Eric är awsome. Han pratar mycket och ibland tappar han bort sig mitt i en mening:
Hva var det vi snakket om? Det var et eller annet med awsome... åja, det var meg ikkesant?
Och ibland vet han nog inte ens själv vad han snackar om...
Ha en bra dag på jobben *puss* og var snill mot Steinar *puss* og Rigmor *puss* og polakkene *puss* fuck Jukka *puss* Nei, ikke gjør det foresten!
Det där med mojängerna stör mig lite, det stör mig att våra utgifter är av den där sorten som man inte kan dra ner på. Man kan kanske byta ut dem, men inte dra ner på dem särskilt mycket. Alltså återstår väl i princip bara att öka inkomsterna. Och det har jag gjort så mycket jag kan redan känns det som. Det stör mig lite. Men det är inget stort problem. Jag ligger inte sömnlös på nätterna - långt ifrån! Och inte svälter vi heller... än :) Det blir nog bra. Jag är i alla fall väldigt lycklig :) Om man kunde stanna upp och återvända till en viss tid i sitt liv, så vet jag precis vart jag vill vara, och jag skulle inte bli särskilt ledsen om jag fick stanna här för alltid...
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar