upsidedown

Vi lämnade Tönsberg någon gång efter sju igår kväll och var på jobbet prick klockan tio. Ganska bra kört av mig tycker jag själv :) Jag var väl inte så värst motiverad att jobba hela natten, men Eric såg det från den positiva sidan; vi jobbar den tiden på dygnet som vanligtvis försvinner lika fort som tio minuter istället för tio timmar. Tiden gick faktiskt förvånansvärt fort och snart var det dags att åka hem. Ute på Neset var det många minusgrader, både ute och inne i huset! På Ronjas vattenskål som stod på köksgolvet hade isen lagt sig och all mat i skafferiet var genomfrusen. Bortsett från badrummet där det finns golvvärme var kylskåpet den varmaste platsen i huset. Eric bar in ved och tände i kaminerna medan jag satte på ugnen och värmde lite mjöl till en bröddeg. Jag hade bestämt mig för att inte sova något förrän på eftermiddagen men efter frukosten var det helt omöjligt att hålla ögonen öppna och jag somnade mot min vilja, hoprullad till en liten boll på golvet framför kaminen. En dryg timme senare vaknade jag av panik i den outhärdliga värmen - mellan lakanen i Stefans säng. Klockan var två, banken stängde halv fyra. Jag fick beställt ett nytt visakort som kommer nästa vecka och tog ut lite kontanter så jag klarar mig tills dess. Sedan handlade jag mat och åkte hem och slängde ihop lite bacon tillsammans med en bautastor champinjon, lök, tomater och köttfärs. Nu är jag mätt och borde verkligen försöka sova. Börjar jobba igen om fyra timmar... Det är dröjt.