Sliten

Jag ær trøtt. Dødstrøtt. Jag saknar Stefan lite, ingenting ær detsamma utan honom. Jag ær lite bekymrad också, rækningarna hopar sig och jag lyckas inte få pengarna att ræcka till riktigt. Bilen suger i sig pengarna och jag tillbringar alldeles før mycket tid bakom ratten. Men jag trivs i fjællen. Får jag inte bo dær så vill jag bo vid havet. Før att spara pengar borde jag førsøka hitta något næra jobbet, men dær finns varken fjæll eller hav, bara tråkig skog och ælven, samhællet ær inte heller særskilt vackert. Det suger lite. Annars mår jag nog ganska bra. Om tre timmar går solen upp øver en ny dag och jag længtar efter att få komma hem, elda i kaminen och fylla badkaret med varmt vatten. Sedan tænkte jag føreslå en såndær bytteshandel med Eric, det kænns som om min rygg kan behøva det. Imorgon ær det helg, då ska vi jobba, sova och gå på tur om vædret tillåter. Helst skulle jag vilja tillbringa hela helgen på Gautefallheia men jag har inte ens råd att tænka tanken just nu. Och hade jag det skulle jag nog spara det liftkortet till næsta helg i alla fall, då kommer Erica hit och hælsar på. Jag håller på och længtar ihjæl mig efter henne och Helena och det ska bli så kul att træffa henne igen. Alldeles før længe sedan sist... Eric och Stefan ær helt suveræna, men jag saknar mina tjejkompisar. Værldens bæsta!