En hundradels sekunds verk

Min dygnsrytm har varit helt fucked denna veckan då jag jobbat natt. Men lördagen skulle vi jobba som vanligt från sju på morgonen så då hade vi en chans att vända rätt dygnet. Det gick inte så bra, var helt omöjligt att hålla sig vaken hela fredagen. Jag somnade på soffan vid tolv på dagen och när Eric väckte mig två timmar senare var det fortfarande helt omöjligt att hålla sig vaken och vi somnade båda två. Klockan halv fyra på morgonen var vi klarvakna och fiskbullar utgjorde en alldeles utmärkt frukost. Vi la oss i badet och sen såg vi klart disneyfilmen som jag somnat ifrån igår, innan det var dags att dra till jobbet. Det började bra, alla var på bra humör och allt flöt på som det skulle. Jukka var nöjd och bjöd på mat och sen skulle vi göra rent linjen inför helgen. I vanliga fall brukar Jukka vilja vara med och bestämma vad som ska göras och vem som ska göra vad, han gillar att bestämma och ha kontroll på läget och så länge han gör det så bra som han brukar så låter jag honom hållas, trots att allt som rör rengöringen av fabriken egentligen är helt mitt ansvar. Men idag överlät Jukka allt på mig så jag satte grabbarna på skitjobbet med att göra rent transportbanden. Där det är svårt att komma åt annars funkar tryckluft alldeles utmärkt och Jukka sträckte sig upp för att ta loss slangen så att vi kunde koppla in den andra slangen med munstycket på... Det small när slangen släppte och en hundradels sekund därpå small det igen när den träffade mig i ansiktet och gjorde småflisor av ett par tänder. Jag spottade och fräste och Jukka var helt ifrån sig och sen fick jag en blåtira på köpet. Jag kände mig lagom vacker när vi använde de sista pengarna till bensin för att ta oss den dryga timmen till närmsta sjukhus. Alla som såg oss tittade snett på Eric men jag struntade fullständigt i allt utom tänderna och vi gjorde allt för att få tag i en tandläkare vartsomhelst, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort i det här landet. Tillslut ringde vi polisen som var väldigt trevlig och hjälpsam och talade om att det fanns en tandläkarmottagning i Kristiansand som hade öppet på både lördagar och söndagar - till klockan ett. För sent idag alltså och lite långt att köra 26 mil till en tandlälkare på min enda lediga dag imorgon. Jag får försöka hålla ut till måndag då det kanske finns någon lite närmare. Vi åkte hem och Eric tryckte i mig massa smärtstillande mot mina lama protester och bara det att han finns här betyder allt för mig just nu.