Jag førsøker før det mesta att tænka framåt. Jag lever nu och tænker snart, aldrig nyss. Men ibland kan det vara værdefullt att tænka lite tillbaka också tror jag. Førra året var nog det mest hændelserika hittills i mitt liv, fullt av stora førændringar. Før det førsta lyckades jag ta examen och bara det var en enda stor revolution mot mitt dittills stændigt planlagda liv mellan fyra væggar. Jag jobbade medan jag søkte jobb och støtte på en før mig ganska stor motgång då det visade sig vara svårare æn jag kunnat førestælla mig. Efter tre hemska veckor av ovisshet flyttade jag utomlands, læmnade ett femårigt førhållande och den trygga tillvaron med Janne och børjade om från børjan med helt tomma hænder. Næstan. Familjen och mina fantastiska vænner kommer jag aldrig undan och det ær jag oerhørt glad och tacksam før.
Stefan træffade jag av en slump på ett internetforum som jag råkade snubbla øver en dag då jag hade riktigt tråkigt. Jag vet inte varfør vi lyckades hålla kontakten, men jag ær oerhørt glad att vi gjorde det. Jag tror att det finns någon mening med allt som sker och i den relationen ær det inte svårt att hitta någon mening. Stefan ær utan tvekan det mest meningsfulla som någonsin drabbat mig. Han har førresten inte bara drabbat mig, utan hela min familj. Jag har min ælskade storebror att tacka før mycket. Det mesta som betyder något faktiskt. Som Eric till exempel. Och omvænt kan jag førmodligen æven tacka Eric før mycket av tiden med Stefan på sistone. Min examen, att jag øverhuvudtaget kom in på universitetet, dær jag træffade værldens bæsta som jag før øvrigt håller på att længta ihjæl mig efter just nu... øverallt finns storebrors stød bakom.
Det kænns som om vi ær en stark trio av den enkla anledningen att vi ær tre sjælvstændiga individer som klarar oss utmærkt på egen hand, så længe vi har varandra.
Samtidigt går det aldrig en dag utan att jag saknar trion i Sverige. En stor skål med popcorn, en flaska rødtjut och Greys. Inget av det ær det samma utan Helena och Erica. Jag har varken druckit rødvin, poppat popcorn eller sett ett enda avsnitt av Greys efter examen... Det suger. Om jag fick som jag ville så skulle vi bo under samma tak allihop och poppa popcorn och dricka vin mitt i veckan.
Stefan træffade jag av en slump på ett internetforum som jag råkade snubbla øver en dag då jag hade riktigt tråkigt. Jag vet inte varfør vi lyckades hålla kontakten, men jag ær oerhørt glad att vi gjorde det. Jag tror att det finns någon mening med allt som sker och i den relationen ær det inte svårt att hitta någon mening. Stefan ær utan tvekan det mest meningsfulla som någonsin drabbat mig. Han har førresten inte bara drabbat mig, utan hela min familj. Jag har min ælskade storebror att tacka før mycket. Det mesta som betyder något faktiskt. Som Eric till exempel. Och omvænt kan jag førmodligen æven tacka Eric før mycket av tiden med Stefan på sistone. Min examen, att jag øverhuvudtaget kom in på universitetet, dær jag træffade værldens bæsta som jag før øvrigt håller på att længta ihjæl mig efter just nu... øverallt finns storebrors stød bakom.
Det kænns som om vi ær en stark trio av den enkla anledningen att vi ær tre sjælvstændiga individer som klarar oss utmærkt på egen hand, så længe vi har varandra.
Samtidigt går det aldrig en dag utan att jag saknar trion i Sverige. En stor skål med popcorn, en flaska rødtjut och Greys. Inget av det ær det samma utan Helena och Erica. Jag har varken druckit rødvin, poppat popcorn eller sett ett enda avsnitt av Greys efter examen... Det suger. Om jag fick som jag ville så skulle vi bo under samma tak allihop och poppa popcorn och dricka vin mitt i veckan.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar