Moonlight shadows

Jag vaknade motvilligt, frös en smula. Eric hade lagt beslag på allt täcke igen. Jag låg kvar i sängen och betraktade den sovande varelsen en stund. Följde månskenets smekningar över hans ansikte med blicken. Motstod frestelsen att röra vid honom. Är det inte underligt ändå hur någon som jag kännt så kort tid kan få mig att må så bra? Jag tänkte tillbaka på samtalet vi haft föregående natt och blev med ens alldeles varm. Jag hade inte den minsta lust att stiga upp och åka till jobbet. Ville bara krypa intill Eric och ligga alldeles nära och få glömma tid och rum en stund. Men den möjligheten fanns förstås inte.
Jag hade sällskap hela vägen till jobbet. Månen spred sitt vita ljus över vattnet och snökanterna och påminde mig om sin lek med skuggorna i Erics ansikte, påminde mig om Eric. Det är där jag hämtar all min kraft nu, eller största delen av den i alla fall.