Minusgrader

Jag var redan halvvaken nær klockan ringde imorse, intrasslad i diverse tæcken, armar och något... hårigt. Ronja hade smugit sig upp i sængen och låg nu ihoprullad som en boll mot min mage. Jag hade inte den minsta lust att trassla mig loss och stiga upp, utan borrade ned ansiktet djupt i kudden och førsøkte stænga ute ovæsendet från alarmet. Det gick jættebra, i ungefær två sekunder. Jag stræckte mig øver Eric och fick tag i den førgjordade telefonen innan han drog mig intill sig under tæcket. Vi låg så tills vi næstan somnat om, sen knuffade Eric på mig. Du må stå opp!

Det var fjorton minus ute. Jag tænde i vedkaminerna och gick upp och borstade tænderna. Nær jag kom ner igen var Eric redan uppe och vaktade brasan fast klockan inte var mer æn sex och det ær lørdag! Så han ær nog lite klin gal ja :P

Jag føljde sjøstranden søderut och pløtsligt låg det en halv decimeter nysnø på vægen. Det var arton minus och det snøade! På andra sidan dalen slog det snabbt om till 32 minusgrader och på jobbet var det till synes helt øde. Jukkas bil var inte dær. Men jukka var dær tack o lov. Jag blev førvånad nær han berættade att han gått till jobbet på morgonen, trots att det bara ær ett par kilometer. Men det visade sig bara bero på att hans bil inte startat :P

Nu verkar de æntligen ha fått ihop en smet så jag kan gå ut i fabriken och gøra lite nytta, vi ska grædda sveler nu på morgonen. Jag brukar passa på att værma mig vid stekborden før det ær inte varmt i fabriken nu. Burr!