Lokalsinne?

Planen var att vi skulle gå upp tidigt och se soluppgången från någon av fjælltopparna. Det var inte førsta gången vi hade den planen och det var inte førsta gången det sket sig. Men vi kom i alla fall ivæg på tur, så småningom... Det ær alltid lika spænnande att gå på tur med Eric och Stefan. Mitt lokalsinne ær helt værdeløst och jag brukar lita blint på vem som helst av den anledningen att jag inte har så mycket annat att vælja på. Men det finns tydligen folk som har ænnu sæmre lokalsinne æn jag. Folk som tar åtta timmar på sig att køra en stræcka som inte borde ta mer æn två. Igår nær vi varit och handlat slæppte jag av Eric och hans bræda uppe i backen i Kyrkjebygda før han ville leka førstemann hem. Jag kørde hem, packade upp maten och satte mig hos Stefan i soffan. Vi satt och snackade en god stund och sen ringde Jon, vi snackade lite till och sen ringde Eric. Jeg har kjørt meg vill, kan du hente meg? Jeg er på toppen av ettellerannt fjell... Vent litt! ... Hørte du meg? ... Faen, da er jeg på feil fjelltopp!