Robot

Köra bil, jobba, köra bil, jobba, köra bil... Hundra mil och trettio arbetstimmar på två dagar. Uppe klockan fem på morgonen och hemma klockan två på natten dagen därpå. Jag känner mig som en robot, som bara går och går och går utan särskilt mycket mat eller sömn. Men det går, tack vare min fina familj som väntar och stöttar och alltid finns där :)

Malcolm lär sig nya saker varje dag. Han står stadigt nu och går nästan själv. Håller ena handen och håller balansen själv, men vill inte riktigt släppa taget än. Springa är roligt, och klättra. Upp på bänken under fönstret och upp i fönsterkarmen. Upp i soffan och göra kullerbyttor. Hela vägen uppför trappan när mamma och pappa har glömt att stänga grinden. Upp på stolen och därifrån upp på bordet. Dra ut en låda och klättra upp i den.

Kurragömma är kul också. Under bordet, bakom gardinen, in i nästa rum och stänga dörren. Och så vinkar han. Hej Ronja, hejdå mamma, godnatt Pappa...

Nu ska han äta själv, med sked. Ner i yoghurten och in i munnen. Uppochner så det blir yoghurt överallt, men roligt är det. Och han ska vara med på allt. Stå på stolen och baka bröd, stoppa handen i degen, smaka på den, deg överallt. Vattenmelon, ta själv Nyskuren direkt från skärbrädan, en i varje hand. Mata hunden med skalet.
Skala bananen själv, äta upp bananen och smaka lite på skalet också. Kasta bananskalet på hunden.

Busunge. Han sover gott på nätterna då.

En fantastisk far har han också, som leker med honom och ser till att han är mätt och har torra blöjor. Som är där när mamma jobbar och kör bil, jobbar och kör bil...

Jag längtar efter ett hem, ett eget hus någonstans dit jag kan komma varje kväll efter jobbet. Där jag kan vakna i armarna hos min fantastiske man och äta frukost tillsammans med min underbara son, varje dag. Närmare än hundra mil...

Nästa vecka ska jag köpa möbler till mitt splitter nya kontor och hämta min ganska nya firmabil. Sen är det bara hemmet som saknas. Och kanske ett bröllop :)

Besök

Äntligen! Peter med familj dök upp här natten till lördag och stod ut ända tills idag! Malcolm och Oskar kom överraskande bra överens och lekte snällt tillsammans hela veckan! Malcolm brukar annars inte visa något intresse för andra barn, men Oskar var tydligen rolig :) lördagen tillbringades mest i bilen, vi åkte landets enda trådfärja över till Fjone och tog en fika på hamncafeet där, sen körde vi runt sjön och kände på vattnet, kastade stenar och pinnar och Peter väckte Erics intresse för geocaching :)

På söndagen tittade solen fram så då reste vi till Jettegrytene! Geocaching längs vägen och Malcolm stortrivdes i vattnet! Det tog en stund innan jag orkade slappna av och låta honom krypa runt lite själv på klipporna, men sen åkte han rutschkana ner i vattnet och hade hur kul som helst! :)
Vi hade med fika och stannade hela dagen, så vi var hungriga när vi kom hem på kvällen!

Jag tog ledigt från jobbet på måndagen, det var mulet hela dagen och ganska mycket knott och sen när vi väl kom iväg och gjorde något så började det åska och ösregna. Men det hindrade inte de tuffa tjejerna från att bada i ett tjärn uppe på fjället!

Tisdag jobbade jag från sju till fem och Peter tog med sig familjen till byns lekland. Jätteroligt tyckte barnen och de kom hem ungefär samtidigt som jag. Eric stannade hemma och hade middagen färdig, torsk med äggsås -yummie! :)

Nu är det alldeles tyst här hemma, men det är skönt. Malcolm hade lite feber idag och behövde nog vila. Vi har varit duktiga och pantat och tvättat kläder. Imorgon ska jag tvätta lakan och packa, sen ska vi försöka hinna med ett besök hos Vesle och Camilla innan det bär av till Oslo på jobb igen. Helgen kommer tillbringas på Tjöme och därefter reser vi nog till Värmland igen, bort från alla knott!

Eric har väckt en ny ide hos mig, jag undrar om det är meningen denna gången... Eric menar att det som är värt något sällan är lätt att uppnå, men för mig har livet alltid varit så lätt. Det som är meningen ska hända fixar sig alltid på nåt sätt. Men kanske det som går lätt för mig blir mycket jobbigare för Eric...

Jag väntar otåligt på morgondagen!

En tuff vecka

Jag har bokat flygbiljetter och hotell, för nästa vecka bär det av till Bergen där jag ska hålla min första HACCP-kurs. Det blir spännande! :)
Det kommer bli en tuff vecka, flyget går från Skien klockan halv sju på morgonen så jag måste köra hemifrån klockan fyra! Inte kan jag lägga mig tidigt dagen innan heller för jägarkursen håller på till nio. Det är jägarkurs när jag kommer hem också och dit blir jag sen, landar i Skien en halvtimme innan kursstart och det tar en och en halv timme att köra. Det är minsann inte bara fördelar att bo på vischan!

Förra veckan hade vi besök av farmor och hennes syster, mycket trevligt! Vårmarknaden var ingen höjdare, jag hade hellre varit med på museumåpningen. Och vädret kunde ha varit bättre, men annars var allt perfekt. Malcolm var snäll och charmig som vanligt så jag hoppas de tyckte det var värt den långa resan!

Imorgon är det grundlagsfirande på schemat, ska bli spännande att se om Eric kommer i kilten fortfarande! Malcolm har också en, i miniformat - jättesöt! Själv har jag ingen bunad, än så det får bli klänning i regnvädret.

Bi bor i ett mycket kristet samhälle så det förväntas väl att vi går i kyrkan imorgon, men vem bryr sig om förväntningar? Själv tycker jag det är en söt byggnad, litet hus i trä. Men timslånga gudstjänster klarar jag mig lätt utan.

Vi var på jägarkurs igår också, Eric hade varit vaken i 36 timmar och spelat Diablo III så han var trött, men det var en lagom lång kurs. Minsta kapitlet om jakthundar så det blev mycket film för att få tiden att gå. Bra film, många goda jakttips! Jag ställde upp mest för Erics skull men nu längtar jag efter att få komma ut och skjuta fåglar! :) Mums!

God morgon!

Efter drygt ett års bloggtorka är det väl på tiden att väcka den till liv igen! Det har ju hänt en del under det gångna året kan man väl säga. Det råder ingen tvekan om vilken händelse som varit störst; jag har blivit mor - till en fantastiskt snäll och charmig son.
Malcolm sover i sin säng på sitt rum från sju, åtta på kvällen till åtta på morgonen varje natt och har så gjort sen han var åtta månader och jag fick besked om att sluta med nattamningen. På dagarna är han glad och nöjd så länge han får mat och torra blöjor. Vi äter samma mat till samma tider, jag och Malcolm och däremellan roar han sig gärna själv.

Jag kommer ihåg en fråga jag ställde till Eric någon gång under graviditeten; om han kunde välja att ge vårt barn en speciell egenskap, vad skulle det vara?
För mig var svaret lätt - humor! Och Eric svarade efter lite betänketid att han hoppades att barnet skulle bli smart. Nu med facit i hand verkar det som vi bägge har fått våra önskningar uppfyllda!

Vi reste mycket innan Malcolm föddes. Efter Gran Canaria reste vi till Medelhavet. Vi förlovade oss vid Afrodites sten på Cypern, med en sten som pingviner gör! Jag fick en mycket vacker diamantring också, när vi kom hem. Ett arv från Erics granny. Nu bär jag både ring och sten med ära. Sen reste vi till Kreta och hade det mysigt på Euolunda Beach, en riktig lyxsemester.

Eric är inte som andra män och vårt liv är inte som de flesta andras. Ända från början har vi gjort allt annorlunda. Jag tror att de flesta par har träffats och förälskat sig innan de flyttat ihop, gift sig innan bröllopsresan och kanske till och med innan de sätter barn till världen. Eric och jag bodde tillsammans i nästan ett år innan vi blev ett par och ytterligare ett år senare kom Malcolm till världen. Vi förlovade oss under en romantisk semester vars like vi bara kan drömma om att få uppleva igen och bröllopet är ännu inte planerat.

Idag ser det ut att bli regn och det är ingen värme ute, som det har varit i flera veckor i år redan. 30^C i skuggan i nästan en hel vecka denna månaden. Men Malcolm börjar vakna till liv nu i alla fall så det är väl bara att sätta fart! Först frukost.

Vinterferie!

Playa del Inglés



Mogán


Teide fra Mirador del Bálcon




En grottkyrka!


En "modern" grotta

Maspalomas

Maspalomasørkenen

Patalavaca (vårt hotell till vænster med blå balkonger)

På væg ner efter en lång morgonpromenad i "fjellen"

Home sweet home... (0,2C inomhus)

Patalavaca ftw!

Har städat huset, tagit ut soporna och packat väskan, nu väntar jag bara på att Eric ska komma hem från jobbet så vi kan komma iväg till flygplatsen. Imorgon befinner vi oss förhoppningsvis i Patalavaca på Gran Canarias sydvästra kust om allt går bra :) Jag har aldrig bokat en resa själv förut, så det ska bli spännande :) Det känns i alla fall tryggt att veta att oavsett vad som händer så har jag åtminstone världens bästa sällskap :)

En annan ganska god känsla är att när vi kommer hem igen så har jag bara en månad kvar på jobbet, sen har jag jobbat färdigt för i år :) Jag har massor att göra den sista månaden så tiden kommer antagligen fortsätta att rusa iväg...

Sen ska det spenderas pengar :S En ny bil är ett måste som toppar en ganska lång önske/måste-lista... Jag gillar inte att shoppa, så det är tur att det finns andra som gör det - då kan jag vara hemma och slappa med gott samvete medan måsteprylarna trillar in genom dörren ;)

Men först ska vi ha semester! :) See ya!

kvällstur

Kos!

Vinterbilder från Kyrkjebygdheia

Soliga snötäckta fjäll

Langrenn

Massa snö

Utsikt över Nisser

En ledig helg!

Andra lediga dagen på rad, det är lyx :) Började dagen med brödbak och sen överraskade jag Eric på mitt eget lilla vis och med kaffe på sängen, alltid uppskattat. Ute är det sex plusgrader och overskyet men det hindrar inte Eric från att valla skidorna för en tur på fjället, så jag borde väl kanske koka lite mer kaffe och bre smörgåsar ifall det blir en lång tur. Nybakat bröd smakar inte sämre ute på fjället :)

"Jeg har lyst på masse kos!"

"Du har jo nettopp fått masse kos?"

"Ja men ikke masse nok!"

Halvvägs

19 centimeter, 19 veckor, halvvägs, redan. 150 små hjärtslag i minuten... Det är en lite underlig känsla, att ha en ny liten person därinne. Men en godfølelse :)

Langrenn på heia

Idag vaknade (!) jag pigg och utvilad lagom för att se soluppgången över en molnfri himmel genom sovrumsfönstret och efter frukost plockade vi fram de nya pjäxor och skidor som Eric investerat i inför fredagens stora skiddag på skolan. På Kjyrkebygdheia var det "kjempeføre", vilket Eric märkte ganska snart efter att ha försökt sig på att ta med Ronja. Hon tyckte det var superkul med alla skidåkare, barn och hundar i spåret och ville inte alls ta det lugnt. Det slutade med att vi vände tillbaka till bilen där Eric smorde på ett par extra lager fästvax medan jag kastade boll med Ronja och sen fick hon stanna i bilen medan Eric och jag provade lyckan på egen hand. jag upptäckte snart att jag kunde hålla balansen mycket bättre än förväntat, medan Eric som alltid har så god balans annars slet i nedförsbackarna. Jag uppskattade omväxlingen :)

Som sagt... :)

Tiddelibom

När vi kom hem efter tio härliga dagars gemensamt jullov var hela Nisser täckt av tunn blank is. Två dagar senare var sjön lika vit som fjällen och sedan dess har det fortsatt att snöa, i fem dagar nu. Det börjar likna förra årets vinterminnen och på radion imorse sa de att detta bara är början. Jag giller’t! =)

Något jag inte är så förtjust i är prioriteringarna på fabriken efter jul. Förra året jobbade vi tre skift hela januari och en bit in i februari för att hinna med alla ordrar. I år börjar chefen med att permittera halva produktionspersonalen, vilket i praktiken innebär jag jag nu har två heltidstjänster istället för en, Rigmor arbetar dubbelt så mycket som rekommenderat i produktionen och är i färd med att förstöra sin rygg helt. Ovanpå allt det planerar chefen in alla möjliga andra aktiviteter som vi förväntas utföra medan hon själv arbetar ungefär hälften så mycket som vi andra. Mindre än hälften egentligen, eftersom vi också måste arbeta på helgerna för att ta igen det vi missar av produktion under veckorna pga dessa andra aktiviteter. Mina listor som jag skriver till mig själv för att komma ihåg så mycket som hälften av allt jag har att göra blir bara längre och längre eftersom det är helt omöjligt att hinna med två heltidstjänster på samma gång, oavsett hur mycket obetald övertid och helgarbete jag lägger ner.

Nätterna blir också längre och längre eftersom jag inte får sova på grund av all stress över det jag aldrig får gjort och frustrationen över att inte kunna göra något åt det. Jag brukar vara bra på att acceptera läget ch stänga av alla störande tankar, men det här kan jag bara inte acceptera, eftersom det drabbar så många fler än mig. Magont och svimanfall gör inte oron mindre och snart är den onda cirkeln sluten… Men jag har en plan.

Nissebilder for tantene :)

Øst fra skuggenatten

Treungen

Treungen som ligger helt sør ved Nisser

Ronja myr bader

Nisser sett fra sør

Nisser sett fra huset vårt men med lave skyer

Mamma har leket seg med håret mitt

Låven ovenfor huset vårt

Fossen ved huset

Fossen et steinkast unna huset vårt

En fin bro ved yndlings fiskeelva vår

Etter en liten kntarelltur

Tur i oturen

Eftersom det inte hände någonting när jag släppte kopplingen med växel i fruktade jag det värsta, nämligen att växellådan gett sig. Som tur var visade det sig att det bara var drivaxeln som lossnat, bara att skruva fast och så fungerade bilen som den skulle igen. Nästan, den är ju fortfarande jäkligt svårstartad =S Men när jag svängde förbi och lämnade motorvärmarsladden tidigare idag hade Magne varit vänlig och tagit sig en titt på startproblemet utan att jag bett om det och upptäckt ett fel på temperaturavkännaren i motorn. Den trodde av någon anledning att det var 100 grader varmt när det i själva verket var 10 minusgrader! Inte konstigt att den varit lite vanskelig... 300 spänn skulle han ha för att byta den innan vi hämtar bilen om en timme och det är väl inte så mycket att bråka om för att få start på bilen.

Idag har jag kört 22 mil för att käka lunch vid havet i min ensamhet. Och för att proviantera lite till fabriken. Lämnade som nämnt motorvärmarsladden på bilverkstaden så att motorn är varm och go när vi hämtar den och unnade mig nya färgpennor och tomma julkort som jag kan pyssla med på kvällarna. (Har drabbats av en enorm lust att måla! Stora tomma dukar som står och bara längtar efter att få täckas med färg, men Eric har förbjudit mig att röra oljefärgerna =() Lämnade 40 kilo bagage på fabriken och fick instruktioner för nästa vecka då jag blir själv i några dagar. Fixa allt pappersarbete åt produktionschefen (upplärning i dataprogrammet som jag har skrivit instruktionerna för klockan åtta imorgon), beställa råvaror och transporter, planera produktionen och skriva fraktbrev, plocklistor, packsedlar, följesedlar och etiketter till alla pallar, räkna pallplatser och leverera. Laga mat till alla tisdag och onsdag, svara i telefonen och hålla koll på mailen åt chefen, jobba halva Rigmors skift på den nya produktionslinjen samt försöka hinna med mitt eget kvalitetsarbete. Pappersarbetet är väl bara att lägga på hyllan till januari =P

Hundpromenad, bilstädning, dammsugning, soplämning och posthämtning - det är jobbigt att springa upp och ner för denna backen! Men nu ska ja hämta Eric på skolan och så ska vi hämta audin på verkstaden innan vi kan åka hem och fixa middag!

Massa Charlietime =D

Yes, denna veckan får jag massa Charlietime, tid bara till mig själv =) På jobbet är det allmänt stökigt med mekaniker från Askim och Paris som möblerar om och bygger ihop nya produksjonslinjer i fabriken, här ska gräddas pannkakor i raketfart om allt fungerar som det ska. Under tiden har jag pappersarbete så det räcker och blir över hela veckan och lite till... Mötet med Frank igår gick inte riktigt som jag hade hoppats. Istället för att presentera så mycket som en enda föränding åt rätt håll, kopierade han helt sonika över alla dokument i orginalversjon till mig och la över allt arbete på mig med ett "ring om det är nåt"

Kul! =/ Men fördelen är att jag nu har möjlighet att ändra vad jag vill när jag vill hur jag vill, utan att först gå igenom långa diskussjoner med Frank som sällan leder längre än halvvägs, eftersom hans system är perfekt och inte behöver ändras, oavsett vad ISO-revisorn menar. Istället för att sitta hjälplös mitt emellan en envis extern rådgivare och en svindyr revisor kan jag nu plocka fram mina egna kunskaper, damma av dem med lite sunt förnuft och få något gjort. Tio gånger mer pappersarbete är trots allt bättre än en massa slöseri med tid över mail och telefon.

Fransmännen tycker att det är väldigt kallt ute, men det är bara -18 ännu. Min bil tyckte att det var kallt när det var -7, men med motorvärmare startade den utan diskussjon imorse och gick så fint så! Åmli tur och retur var inga problem, men när jag skulle hämta Eric på skolan en timme senare kom jag nätt och jämnt upp för backen innan det small till någonstans bak under bilen och växellådan slutade fungera. Jag fick hjälp av ett gäng grabbar i 10-klass med att skjuva in bilen den sista biten på parkeringen och sen var det bara att ringa bärgningsbilen för andra gången på två månader. Förra gången jag ringde slutade med 18 000 spänn och knappt hinner jag betala förrän det händer igen. Den bilen är en dröm att köra, på snö och is som på torr asfalt - men nu är den billig...

Jag tillbringar min Charlietime hemma och har blivit riktigt huslig mitt i allt pappersarbete. De oändliga tvätthögarna har försvunnit, köket är skinande rent, vi har fått in ett nytt bord från 1872 i vardagsrummet som låter oss utnyttja hela rummet lite bättre och det har blivit julmysigt med gardiner, juldukar och ljus överallt. Det tillfälliga boendet har plötsligt förvandlats till ett hem =) Men för mig finns det en sak som är viktigare än allt annat när det kommer till att bo och trivas - mat. Och med så mycket Charlietime hinner det bli rejäla middagar innan Eric kommer hem från jobbet.

Eftersom han är så dålig på att äta frukost fortfarande och har ett pressat schema på jobbet skulle man kunna förvänta sig att han ska kasta sig över middagen när han kommer hem. Men det Eric kastar sig över är julklappen vi har investerat i till oss själva (mest till Eric, mest för min skull) och den kan vara mycket svår att slita sig från. Men jag är bra på att hitta knep som funkar på det mesta och Eric är inte så hopplös som han tror =) En hemlagad köttbulle i munnen följt av ett förtjust "Ooh god damn!" och sen var det inte så svårt att lägga ifrån sig spelkontrollen =)

För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle komma att falla så djupt för den här energiska lilla långhåriga grabben med så mycket issues och så lite att hålla fast vid. Jag drömde om något rejält och stabilt, någon hårt arbetande att söka trygghet hos. Istället lyckades jag hitta ett yrväder till motsats utan någon som helst trygghet att erbjuda, bortsett från den han planterat inuti mig som får mig att känna mig nästan odödlig på ett bra sätt. Något nytt och outforskat som jag lärt mig att älska på alla plan och bortom alla gränser. Den känslan är så mycket större än något jag någonsin kunnat föreställa mig.

Good news and bad news

Vinst och förlust.

Det har pågått länge, så länge jag har kännt honom och långt innan dess. Men de senaste veckorna har allt gått väldigt fort. Vi gick till parken i lördags och byggde sandkakor, klättrade, gungade och tävlade om vem som kunde hoppa längst. Eric fick sand i håret och överallt och lille Liam hoppade ända bort till grandpa’ på andra sidan sandlådan. Just då kändes allting ändå ganska bra, tillräckligt bra för att vi skulle våga hoppas. Ett hopp som sakta försvann igen dagen därpå, för att till sist släckas och försvinna för gott då han lämnade oss igår. Trots så lång tid att förbereda sig på, känns det fortfarande en smula overkligt. Skuldkänslorna när tankarna snurrar runt praktiska detaljer, innan sorgen hunnit bli påtaglig. En minut i taget.

Medan Eric reser till byn för att ordna med dessa avskyvärda praktiska detaljer, åker jag till jobbet och försöker låtsas att allting är som vanligt. Det mesta är ju egentligen precis som vanligt, det bara känns precis tvärtom. Det är märkligt hur en förlust kan förändra dagen, skymma solen, väcka sömnen, dämpa aptiten, förändra nu och sedan. Ändå, ingen påtaglig sorg ännu.

Eftersom vår försäljningschef tagit på sig ansvaret att skriva om vår policy och eftersom jag fortfarande inte var övertygad om att han förstått vad det innebär, googlade jag fram ett bra exempel från ett annat företag som inspiration åt honom. Tillbaka får jag en vecka senare en riktigt bra policy som skulle kunna beskriva företaget om, i bästa fall tio år. Jag tänkte att det ändå kunde vara användbart material som bara kräver några små justeringar, förvånansvärt bra formulerat av vår försälgningschef! Bara för skojs skull googlade jag fram exemplet han fått av mig och nog hade han låtit sig inspireras av det. Såpass att han bara kopierat innehållet rakt av och bara bytt ut företagsnamnet. Suck! Inget användbart material där alltså.

För att väga upp situationen har jag dock lyckats med en del bra saker idag också. Många menar att sådana här standarder blir väldigt dyrt och det säger jag inte emot. Men med lite fantasi och god vilja kan man faktiskt spara en hel del också. Bara idag har jag lyckats spara drygt 10’ åt företaget och imorgon kanske vi sparar lika mycket till om jag lyckas ro nästa idé i hamn… =)

Upsidedown, downsideup

Jag har bra dagar och dåliga dagar. Bra dagar när allt går som på räls och dåliga vid minsta lilla motgång, eftersom mitt livståg brukar hålla sig på rälsen. När det spårar ur flyr jag till min lilla drömvärld och tittar efter andra jobb när det känns tungt på fabriken, till och med klickar iväg mitt enkla CV om andra jobb verkar tillräckligt intressanta. Den senaste tiden har det trillat in ganska många intressanta jobb på arbetsmarknaden och under mina få dåliga dagar har jag sökt totalt fyra stycken. Inte för att jag har så stor lust att byta jobb egentligen, utan mer av ren nyfikenhet. Efter en dag i fabriken är det inte ovanligt med ett par missade samtal på mobilen, men idag hade det trillat in ett röstmeddelande från en tjej i Oslo som tyckte att jag skulle komma på arbetsintervju och jag kunde väl ringa upp henne? Det gäller ett av de mest intressanta jobben, som produktutvecklare vid ett stort glassföretag. Jag har inte ringt upp ännu, kanske gör det imorgon. Eric tycker absolut att jag ska gå på intervjun i alla fall och han har säkert rätt i att det är något jag kan dra nytta av oavsett vad som händer. Men hela situationen har fått mig att inse en hel del redan nu. Jag trivs förbannat bra just precis här, både med jobb och livet i övrigt. Men jag har också fått en bekräftelse som ger mig stor trygghet – skulle skeppet förlisa så är det inte så jäkla svårt att hålla sig flytande, det är bara att simma och jag behöver antagligen inte vänta så värst länge på en ledig plats i någon räddningsbåt heller. >> Fortsätt simma, fortsätt simma << =P Men nu ska jag sova, för imorgon har vi ett stort beslut att fatta!

Hjasufsknatten

Eric och Stefan är i Tönsberg och roar sig, så Ronja och jag passar på att bestiga ett nytt berg. Jag tyckte att vi hade fin utsikt från Skuggenatten i augusti, men härifrån kunde vi se ner på Skuggenatten och längst bort i norr kunde vi se de snötäckta fjälltopparna ovanför Seljord, ca 7 mil längre bort.

Vi mötte Øystein på toppen som kunde namnge alla fjäll vi såg, inklusive Gautefall och vi gjorde sällskap ner. Det var tryggt att slippe gå själv ned för de istäckta kala fjällsidorna där Ronja krävde en hel del övertalning innan hon tog mod till sig och åkte kana hela vägen ner.

Hjase betyder föresten hare på telemarksdialekt, därav Hjasufsknatten.

Utsikt över Nes ca 400 m.ö.h
Ronja passar på pinnen

Weeiii! Någon snäll själ (militära och televerket) tänker på mig! =)

Ett litet stycke isfritt fjäll

Nes ca 700 m.ö.h

Nes och Vrådal i horisonten 800 m.ö.h

Utsikt över Drangedal 802 m.ö.h

Den militära radarstationen 802 m.ö.h